25 maj 2020

Paddling, teknik och paddel.

Det här är ett ämne som det finns en hel del att prata om.

Om man följer sociala medier så får man lätt uppfattningen att en bra paddel alltid är lösningen på en kajakfiskares problem. Det finns visserligen en hel del sanning i det, men jag tycker att man ska söka efter ”rätt” paddel för ändamålet istället för att stirra sig blind på paddelns prislapp i förhoppning om att en dyr paddel mirakulöst och automatiskt kommer att lösa problemet med en tungpaddlad kajak.

Jag tycker att man ska sträva efter att ha en så bra paddel som ekonomin tillåter, men det innebär inte att man automatiskt blir en bättre paddlare för att man har en dyr paddel. För det är den som håller i paddeln som gör jobbet. Och ifall den som håller i paddeln inte vet hur man skall hantera den så spelar prislappen på paddeln ingen roll.

Så jag vill påstå att lösningen på problemen ligger i tekniken.

En sämre paddel kan utan problem kompensera med en bra teknik medans en dålig teknik inte kan kompenseras med en bra paddel.

För har du en teknik som gör att du får maximalt ut ur varje paddeltag och en teknik som är så paddelekonomisk som möjligt så är det först då som den där tungpaddlade kajaken på något magiskt sätt börjar bli ganska lättpaddlad och ansträngningen blir betydligt mindre.

Hur jobbar vi fram en bra teknik då?

Låt oss säga att du är en fiskare som notoriskt sitter i högsta läget på din sits med en 90 graders vinkel på knäna med fotsulorna placerade plant mot kajakens durk och armpaddlar så kommer du att klara dig med vilken paddel som helst. Kajaken kommer att vara tungpaddlad och svårmanövrerad oberoende av vilken paddel du än använder. Då det är väldigt jobbigt att paddla så här så ger det också väldigt lite fiskeglädje.

Så prova istället att sätta dig så långt ner som möjlig och räta upp ryggstödet så du sitter ganska rak i ryggen och sedan flyttar fotstöden så du har lite vinkel på benen.

Sen lägger du paddeln på huvudet med ungefär 90 graders vinkel på armågarna.

Sträck sedan ut armarna framför dig med paddeln i händerna.

Utrymmet mellan armarna, paddeln och din bröstkorg brukar kallas för boxen och det är en teknik som fungerat väldigt bra för mig. Allt bygger egentligen på att man inte ska förstöra boxen genom att böja armarna utan paddelrörelsen ska ske genom att, med stöd från benen, vrida överkroppen istället.

När man börja rörelsen så siktar man paddelbladet i höjd med tårna. Sen sätter man paddel rakt ner och vrider överkroppen så bladet följer parallellt med kajaken tills man passerat sätet ungefär.

Hela tiden med raka armar. Det här upplevs lätt lite konstigt i början och kräver lite träning men när man kommit på det så är det värt mödan.

Chad Hoover brukar prata om ”grease hand” och ”glue hand” . Det bygger på att ex höger handen släpper aldrig runt paddeln utan det är glue hand. När man greppat paddeln så ligger knogarna i linje med bladet. Vänsterhanden däremot är grease hand och den handen håller man väldigt löst runt paddeln och både öppnar och sluter handen runt paddeln beroende på vars i paddelfrekvensen du är. 

Om vänsterhanden är grease hand så öppnar man den handen och trycker på när paddelfrekvensen sker på höger sida. Sen så greppar man paddeln och drar den istället när frekvensen sker på vänster sida. 

Det här sättet att hålla i paddeln tycker jag är väldigt bekvämt och jag rekommenderar stark att ni provar, och det är när tekniken börjar sitta ordentligt som man verkligen känner vilken typ av paddel man är i behov av.


Så vad kan vara värt att fundera på kring val av paddel?

Vi börjar med längden.

För min del så föredrar jag paddlar som är mellan 240-250 cm långa. Är paddeln längre så doppar man ofta mer än bara bladet i vattnen vilket kommer att göra att man drar massa vatten med sig upp i kajaken. Det är väl ingen fara i sig att man blir lite blöt med det kan dock avhjälpas genom att välja rätt längd på paddel.

Är paddeln för kort så brukar man inte få ner hela bladet i vattnet som medför att man inte får ur all kraft ur paddeltaget.

Sen bör man överväga en paddel där man kan justera längden, för det öppnar ett par möjligheter till ens sätt att manövrera kajaken. Om man sitter ner med paddeln i knäet och spinnfiskar och vill göra små justeringar får paddeln gärna vara lite längre för då behöver man inte lyfta paddeln så mycket. Men sen när man ska paddla en längre bit så får paddeln gärna vara lite kortare. Om man ibland står upp och SUP-paddlar så är också en längre paddel att föredra. Allt detta löser sig genom att skaffa en paddel som är justerbar.

Vilken material ska skaftet vara i?

Aluminiumpaddlar är ofta billigare men tyngre. Kolfiber är dyrare men lättare och riktig stryktåligt. Glasfiber är mittemellan och ofta det mest prisvärda valet. Jag har fiskat mycket med alla tre typerna av material och tycker nog att vill man lägga lite extra pengar på sin paddel så ska man slå till på en med kolfiberskaft men annars kommer man långt med ett glasfiberskaft. En kolfiberpaddel väger ungefär 100g mindre än en glasfiber vilken inte låter så mycket men paddlar man mycket och långt så kan det vara värt att välja en kolfiber.


Bladet då?

Bladen på fiskepaddlar brukar ligga runt 40 cm långa och runt 15 cm höga och jag tycker inte dom ska vara mindre än så. Att tänka på är att använder man paddeln ofta till att trycka ifrån mot stenar och stockar så bör man välja ett blad som är lite tjockare och gärna så styvt blad som möjligt. Är bladet för tunt så slits bladet onödigt mycket, samt så vill man ha ett styvt för att kunna trycka ifrån så bra som möjligt. Det finns en uppsjö av olika former och vinklar på bladen. Här gäller det bara att hitta något om passar en själv. Jag föredrar blad som är ganska symmetriska och har ganska liten vinkel. Det gör att jag kan paddla både frammåt och bakåt med samma kraft utan att behöva vända paddeln.


För min egen del så har jag två paddlar hemma just nu. En 250 cm FeelFree i glasfiber och en 245 cm TNP Catch i kolfiber. FeelFree-paddeln har jag fiskat med i flera år och misshandlat riktigt hårt men den håller än. Jag köpte den för runt 900 kr vilket gör det till en riktig prisvärd paddel om man ser till hur bra den har hållit.

TNP-paddeln har jag bara hunnit provpaddla med men bladen är nog några av marknadens kraftigaste och skaftet är riktigt styvt.


Jag upplever tyvärr att många ger upp paddelkajaken alldeles för tidigt, mycket på grund av att man inte ger paddlingen en ärlig chans.

Jag är helt övertygad över att om fler investerade några timmar ute på vattnet i kajaken och bara övade teknik och manövrering och verkligen lärde känna sin kajak innan man la på fiskegrejorna, så skulle nog fler inse vilka otroliga möjligheter man har med en paddelkajak trots allt.

Så satsa på en paddel som är rätt för ditt fiske och din paddling och investera tid i din paddling så kommer kajakfisket bli mycket roligare.


/// S.Wah



7 maj 2020

Ett år med torrdräkt

Inför fjolårets fiskepremiär så införskaffade jag mig en torrdräkt.
Som jag skrev i inlägget om säkerhet så var det egentligen inte ur en säkerhetssynpunkt som jag köpte en utan mer för att jag var i ett generellt behov utav nya fiskekläder.
Så när jag hittade en torrdräkt till ett bra pris så valde jag att gå på det. Det blev en Gul Dartmouth Eclipse-dräkt.


Och efter som att det inte blev några vanliga fiskekläder så kände jag att det var tvunget att prova ifall det gick att fiska med torrdräkt hela året. För om man tittar lite på sociala medier så verkar många bara nyttja torrdräkten när det är som kallast.
Sagt och gjort. Från islossningen i maj tills dess att isen la sig igen i slutet av oktober så använde jag den under alla pass förutom ett.
Och det gick långt över förväntan!
Under de kalla passen så klädde jag helt enkelt på mig mer bara med ordentligt underställ och ullsockor. Under de passen som det var mildare ute så valde jag ett tunt underställ och under de varmaste passen så fick det bli kortärmat och shorts under. Under de varmaste passen så tog jag små pauser och öppnade upp dräkten för att ventilera med jämna mellanrum. Och det var nog när det var som varmast, +20C och uppåt, som det var mest påfrestande.
På fötterna har jag ett par NRS Boundary Boots och det har funkat bra.
Under dräkten har jag också alltid haft en Float Underwear-väst samt byxa också.

En sak jag gillar med torrdräkt är att det blir som ett koncept där man tar på sig ”fiskekläderna” just innan man kliver i kajaken och sen tar man av sig dom innan man åker. Då behöver man inte köra hem i sina gäddslemsdränkta och blöta kläder utan dom ligger i en påse i kajaken eller i bagaget.
Sen gillar jag också att dom är helt vind och vattentäta. Så även om det störtregnar och blåser snålblåst så är man helt torr och fräsch undertill och det är inte många kläder som klarar det.

En liten sammanfattning av min Gul Dartmouth Eclipse då:

Storleken är bra, jag gick på Gul:s storleksguide och den stämde då på mig iaf.
Passformen är riktigt bra.
Materialet är följsamt och känns slitstarkt.
Neoprenmuddar i halsen och vid handlederna.
Hängslen i dräkten som gör att dräkten håller sig uppe.
Ficka på armen som jag använder till att ha nycklar etc i.
Ordentlig dragkedja över bröstet gör att det är hyfsat lätt att komma i dräkten.
Den enda svagheten jag ser i dräkten är att det är latexfötter. Nu känns latexen faktiskt ganska slitstark men jag tar det ändå väldigt lugnt och försiktigt när jag tar av och på mig skorna.

Torrdräkten känns kort och gott som en väldigt bra investering och jag kommer nog framgent att fortsätta använda dräkten till majoriteten av mitt fiske.
Så om ni går i tankarna att införskaffa en egen så tveka inte. Det är dels en väl motiverad investering ur en ren säkerhetssynpunkt, men även som ett rent fiskeklädesplagg så är den förträfflig!

///S.Wah