I slutet på september var jag och provade en sjö några mil inåt landet. Hela dagen tillbringades i regn och lufttemperaturen visade några enstaka plusgrader. Efter 8 timmar gnuggandes gav jag upp. Inte en tillstymmelse till aktivitet. Inte ett hugg eller pet eller stöt….helt dött. I bilen på väg hem satt jag, blöt, genomfrusen med kallt och beskt pulverkaffe i munnen och tänkte något i stil med ” är hösten redan över?”. Men kommande dagarna stiger tempen och jag gör några pass på mina vanliga höst-hotspots. Men det är segt. Betesfisken börjar klumpa ihop sig men det är svårt att få några kontakter. Efter varje pass är jag inställd på att det nog var sista passet. Men värmen håller i sig och jag och J.H teamar upp för några sista höstpass. Vi bestämmer oss för att nöta i en sjö som ligger i närområdet. Den här sjön håller lite bättre fisk men det är pannben som gäller. Man får helt enkelt räkna med att det kan ta timmar mellan kontakterna. Sen är sjön grund. 2-2,5 meter djup som mest. Och mycket stockar och skräp på botten. Så om man summerar det väljer vi alltså att satsa på en grund sjö med mycket stock som kräver massor med tid för att leverera fisk. Många hade nog valt att satsa på något annat vatten med tanke på förutsättningarna men i våran enfald tyckte vi ändå att det kändes som en bra idé.
Nu med facit i hand så kan jag väl inte påstå att vi överöstes med fisk direkt. Bästa dagen kom det upp 8-10 stycken. Men trots det så kom det upp minst en bättre fisk per pass. Ena passet så drogs vi en 105cm på just under 9kg. Utöver det så landade vi även 4 fiskar över 110cm.
Den långa hösten gav säkert 6 stycken extra fiskepass. Det var pannben varje gång men resultatet var ändå över förväntan. Nu håller vi tummarna att isen river tidigt då vi haft en mild vinter hittills och hoppas att man kan få något pass innan leken drags igång.
////S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar